Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa.
Jag älskar nätter, det absolut bästa som finns.
Men inte när jag blir inåtvänd, när jag tänker för mycket, när jag drömmer tillbaka.
För lika mycket som jag vill tillbaks ett halvår så vill jag framåt ett år!
Ibland, när man vill skrika?
Slita ut hjärtat för det vägrar fan ge med sig?
Exakt sånna nätter vill jag verkligen inte ha nu, inte mer, det räcker.
Jag behöver inte dessa nätter, jag behöver sömn och inte demonerna.
Jag försöker döda dem med det mesta.
Städar, kollar på min drog, går igenom mina drömmar och mål för positivitet, lyssnar på underbar musik.
Men DINA demoner bryter jag aldrig ner, de sätter sig så jävla djupt, river mig och sliter.
Har kommit på en lösning, men den kräver två människor, alltså, du måste hjälpa mig.
Du måste släppa in mig, vilket aldrig kommer hända.
OCH det är nog endå det värsta, tanken på det, att tänka att jag aldrig blir fri dethär.
Men någon gång blir jag det, kanske, nu längtar jag tills de försvinner och när de/du är borta vill jag ha tillbaka rivandet, slitandet och det där skavet.
För då vet jag, att du är kvar här, med mig, för DIG vill jag alltid ha kvar, stor-damp.
Kommentarer
Trackback
