mdhamplin

Jag svarade "hah, nejdu, det blir jag nog närmare fredagen"

nu är jag nervös. förvirrad. ledsen. peppad. glad. lycklig. och i bitar.

jag har väntat tre år, jag har slitit och gråtit.

på fredag säger jag farväl till några av världens vackraste människor.

det är en flytt på gång som jag försökt glömma för jag känner mig inte redo.

inte alls. jag är för liten. 9 år endast, så är känslan.

jag kan inte börja jobba? lämna mamma? pappa?

hur ska jag kunna det?

mina bästa vänner?

jag är inte mogen för fem jävla ören.

men när mössan sitter på huvudet på fredag och jag är med mina underbara vänner.

även min fina familj, då kommer jag vara lycklig.

då existerar inga problem.

aldrig, aldrig.